onsdag 22 september 2010

Permanent








Att permanenta lockar Uppfanns redan i början på 1900-talet, men det var först runt 30-talet som permanenten utvecklades så bra att den började bli vanlig. Och egentligen är det först runt våra närmaste årtionden som den har börjat försvinna, dock aldrig helt. Under hela 40, 50 och 60 talet var det väldigt vanligt att gå till frisören för att permanenta och även bara "lägga" håret. Under hela 70-talet uppfanns en del nya permanentmetoder, men var då inte längre lika vanligt. 



Under 80-talet gjorde permanenten stor comeback och folk verkade gå efter mottot "ju större hår desto bättre". Permanenterna fick gärna vara spiral-lockade och det var snarare positivt än negativt om håret såg frissigt ut.
     Idag finns det massor av olika permanenter; stöd-permanent, rak-permanent, volym-permanent och så vidare. Egentligen så funkar alla dessa permanenter likadant när det kommer till Kemin. 
     I håret finns ett antal olika bindningar och ett exempel som de flesta känner till i bruket av den är "Vätebindningarna". De vätebindningar vi har i håret är de svagaste bindningarna och de löses upp varje gång håret blöts ner. När du sedan torkar håret kan du torka det till vilket form som helst - en ny form, eftersom nya vätebindningar då bildats. Det är alltså därför hår kan fönas till nästan vilken form som helst. 


För att få sitt hår lockigt permanent måste man bryta hårets "Svavelbindningar" vilka är mycket starkare än vätebindningarna. För att inte snöa in allt för mycket på Kemin i det hela använder man då en "Permanentvätska" för att lösa upp svavelbindningar med. När håret då ligger i den form det skall permanentas till (tex på en permanentspole) lägger man på en "fixeringsvätska" för att binda håret i den nya strukturen. 


Efter som kemikalierna i en permanent sliter väldigt mycket på håret, rekommenderar man generellt att inte permanenta redan kemiskt behandlade hår tex, hel blekta hår eller väldigt behandlade hår. Jag själv skall erkänna att jag är jätte dålig på att permanenta hår vilket är en kombination av att det är tråkigt och av att det gör mig nervös, speciellt som att resultatet nästan aldrig blir det där lockande svallet som folk vill ha. Om jag någon gång själv skulle permanenta mig (vilket jag troligtvis inte kommer att göra eftersom det sliter så mycket och gör så man får en jäätte jobbig utväxt) så skulle jag gå till någon som specialiserade sig på just permanent.
     Vill egentligen totalt snöa in på lockiga hår över huvud taget nu, men får ta det en annan gång. Anyway, me with lockerz:




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar