Det finns såpass mkt att skriva om peruker under historiens gång att jag blir tvungen till att dela upp det i olika inlägg. Jag börjar så långt bak i tiden som möjligt och slutar så långt fram i tiden som möjligt.
EGYPTEN
(ca 2500 f.kr - ca 1000 f.kr)
Löshår har de flesta folk tagit till så fort håret skulle vara långt eller stort. Egyptierna hör till de första - bruket började redan i Gamla riket omkring 2700 f. Kr. Allt hår på hela kroppen rakades av och på huvudet sattes peruk. Det började i överklassen och spred sig snart till alla samhällslager. Kvinnornas peruker var större och mer utarbetade än männens men grundformen var densamma och de bars lika mycket av båda könen. Skillnaden mellan fattiga och rika låg i vilket material peruken flätades av - palmblad, bomull, ull, djurhår, människohår. Man uppfann också dreadlocksperuken: hårslingor virades hårt runt pinnar, täcktes med lera och fick soltorka. Frisöryrket, utövat huvudsakligen av män, var ett aktat yrke.
Under Nya riket (1600-1100 f. Kr.) var frisörerna oftast slavinnor, och flätningen finare. Man började med en åtsittande mössa av flätat hår och på denna fästes flätor och lockar med bivax och hartser.
Man har hittat papyrysrullar från ca 1550 f. Kr som innehåller färgrecept för hår. De flesta är animaliska ämnen som kokas med olja och masseras in i håret - blod från svarta djur som oxar, kalvar och korpar, djurs förhornade delar som hästars hovar, gasellers horn osv. På 1100-talet f. Kr. började man färga perukerna i rött med henne, blått med indigo, grönt (mineralfärger) och annat fantasifullt. Liksom de ceremoniella lösskäggen som också bars. Peruker gjordes även av silver och guld.
Ännu årtiondena f. Kr. var perukerna i bruk i Egypten; Kleopatra ägde många. Bara vid två tillfällen lät egyptierna det egna håret växa: Efter döden och på resa utomlands.
Man har hittat papyrysrullar från ca 1550 f. Kr som innehåller färgrecept för hår. De flesta är animaliska ämnen som kokas med olja och masseras in i håret - blod från svarta djur som oxar, kalvar och korpar, djurs förhornade delar som hästars hovar, gasellers horn osv. På 1100-talet f. Kr. började man färga perukerna i rött med henne, blått med indigo, grönt (mineralfärger) och annat fantasifullt. Liksom de ceremoniella lösskäggen som också bars. Peruker gjordes även av silver och guld.
Ännu årtiondena f. Kr. var perukerna i bruk i Egypten; Kleopatra ägde många. Bara vid två tillfällen lät egyptierna det egna håret växa: Efter döden och på resa utomlands.
Runt omkring Mespotanien några hundra år före kristus var även assyrernas och babylonernas perukkonster välkända. (Eftersom jag skrev om assyrernas hår så pass nyss tänker jag hoppa den biten, haha.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar